wow.

Den här läsaren, läser min blogg, men det borde vara, och är från och med nu också tvärtom.

En hemlighet.

Om jag vann de där 26 miljonerna.

Då skulle jag säga upp mig, och ägna mig åt konsten.

Signal.

Innan pitch, jag är nervös.
Jag ser ut som om jag förlorat min familj i en tågolycka.

Jag går in och det går bra.

Om jag inte mår dåligt innan jag går in, tror jag inte att det kan gå bra, tror jag att jag tror.

Den där vardagsångesten hjälper mig att vara skarp.

TV2 har ett jävla stort hus.
Med en bra kaffemaskin.
Al-Qaeda säker entré.

Och så får man ett kort printat, där det står vad man heter.
Och vem man skal möta.

Jag kunde lika gärna skrivit Judas Knullzon, men det var min chef som skrev.

Nästa gång kommer Judas Knullzon och pitchar.

Och jag ska möta Molgan, på TV2.

Långtjock.

Jag är inte riktigt fet, och tror aldrig att jag blir det heller.

Naturen har utrustat mig med generösa axlar, så jag kommer heller aldrig bli en päronman.

Men slank kommer jag heller aldrig bli, jag kommer framleva mitt liv som lite långtjock.

Helt ok.

Svärmor är med.

I samband med Mortensafton,

finner jag den här reseskildringen från arabernas länder hemma hos henne.

Bag Arabiens Slør, anno 1961.

Jag finner ord, som vilde, kolsvart och krokiga knivar.

Glöm Vodoo, det är ju bara övertro.

Idag är det Mortensaften.

En gåsuppfödare har helt sonika låtit döda en stor gås, en slaktare har dödat gåsen.
Antagligen många fler, gäss, yes.
Och så har en kedja typ Irma verkligen trott på idén, de har då köpt gåsliket i hopp om att den skulle köpas upp till Mortensafton eller åtminstone innan bäst före datumet. Lagt den i sin kyldisk och bara väntat och hoppats.

Och herre min skapare, kukars mammon och nostradamus vilken satsning! En högtidskapitalistisk- strategisk femetta, för vet ni vad?
Gåsen ligger och väntar ugn, i svärmors kök.

I afton mårten gås, eller mortensaften.
Död gås ätes ren av småfull svensk.

VODOO

Nu kan jag inte ändra på bloggen för då åker djurgården ut nästa år.

Så nu omfamnar vi det blåa temat och lever med det.

Min iphone fick just ett mail jag skickat till mig själv, under minuten tidigare.

Vet inte vad som är mest corny, att det kan låta sig göras eller att jag på riktigt blev förvånad?

Oro.

Med tanke på att det är min son som har verkliga problem med sina öron, tycker jag lite oroande mycket synd, om mig.

Men å andra sidan har jag fått veta att jag grubblar för mycket.

Vintern.

Vintern är körd.

Det är det enda som verkligen stör mig mitt i "att vi får jorden att gå under"-oron.

Att det inte är typ 95% chans till snö på julafton.

På riktigt.

Alla. 100%.

Min dotter, min son till och med katterna föredrar Malene framför mig.

Man kan nog säga att de älskar henne mer än vad de älskar mig.

Jag ser det som att jag har en fantastisk flickvän, mor och djurvän i Malene.

Det är det enda jag kan göra.

Mamma.

Mamma.

Kommer, tack och lov snart.

Kommer inte så ofta.

Saknar, att Ester saknar henne.

Vill att hon ska vara med, för tid går bara åt ett håll.

Döden är alltid närvarande, han har allas tid, i en liten bok.

Men inte i mitt bibliotek.

Men vad fan!

Assyriska...

Vi ser på det, i ett nytt ljus.

Tusentals bollar. Ett exceptionellt barn.

Och två vanliga, statistungar.

Ester i sin overall, pride tänker jag.

Färger är glada typer.

Storm sover.

Lika sällsynt, vackert och sagoaktigt som rådjur på ströget.

Knarktoppen.

1. Kokain.

2. Excell.

3. Tru Blood.

Både 1 & 3 är dock ojämna i kvalité.

Tredje raka.

Så var det Assyriska.